GLAD MIDSOMMAR

 
Uppe med tuppen en dag som denna. Det är eran trofaste tjänare Mattias som är i farten med skrivandet igen. Just nu gick Cecilia in i duschen efter en hel del mystiska ljud hon gjorde, Tobias står naken och tittar ut över Djursholm genom ett fönster. Vacker syn!
Själv sitter jag i en hårdmjuk säng med hundra kuddar och en liten blodfläck på täcket. Idag är det midsommar, vilket för vilken annan svensk som helst betyder sol, jordgubbar, alkohol. Har inget av dom sakerna.
 
Iallafall, nu ska ni få höra om min natt/dag! Kom till Stockholm igår nämligen. - 21:35 tar jag tåget ifrån Karlshamn till Hässleholm, där jag får vänta i regn i en timma. Dock hittade jag en random människa på en balkong som jag stod och pratade lite med. Slutade med att båda bara stod och skrek "VA!?" eftersom man inte hörde något. Sen tar jag tåget vidare från Hässleholm mot Stockholm klockan 23:35. För er som aldrig har åkt nattåg ska jag berätta för er att det är som en stor vandring. Det är fullt med människor, alla har sjukt mycket packning, och alla får någon slags gemenskap bara genom vetskapen att man ska till samma mål!
 
Resan bestod mest av sömn, och klockan sex imorse kommer jag fram till T-centralen. Väl där ser jag mig förbryllat omkring och undrar vart jag ska ta vägen. Sedan mindes jag, en annan gång jag åkte till Djursholm, att jag tagit Röda linjen och sedan tvärbanan eller något liknande. Jag tar den ifrån Universitetet, och väntar på stationen jag känner igen mig på. Men den kommer aldrig...
När jag inser att det är för sent så går jag av, tittar mig än en gång förbryllat omkring och känner att det är dags att gå. Vilket håll visste jag inte, men jag gick på magkänslan och gick rakt fram. Detta visade sig vara ett mycket klokt beslut då jag till slut kommer fram, till vad jag tror är världens ände, och frågar en Dam och sin hund om vägen. Hunden sa inte så mycket, men Damen pekade och sa att "det är bara runt hörnet du ska". Och se på fan, Klockan 08:20 går jag in i Cecilias hus där jag möts av en Viktor som står och gör PBJ-mackor. "hejsan" -"tjeeena".
 
Folk som gör PBJ-mackor är lite spännande, dom gör det så himla casual, och låter verkligen ingenting komma emallan dom själva och deras älskade macka.
 
Kort sammanfattat, En jävligt inspirerande natt.
Man hade säkert kunnat skriva mer inspirerande saker, men nu verkar det som vi har bråttom.
 
Detta var ett gästinlägg av Mattias Fager efter han klagat på Cissi att hon är rätt keff på att uppdatera. Årets intressantaste inlägg kan man väl tycka, 100% ordbajs. Happy midsummer maddafakkaaaaasss!

look into my eyes.


10:54pm
jag orkar inte mer
jag vill verkligen inget mer
 
ring mig
 
nej
jag orkar inte prata
har gjort det för mycket
vill bara lyssna egentligen
 
men åå berääta vad har hänt??
 
lyssna på svaren, lösningen
höra på en lugn och mjuk röst som värmer mitt kalla inre, lugnar mitt humör och försäkrar mig om att allt kommer ordna sig
inget har egentligen hänt
det är bara min sjukdom
som vanligt
liksom..
 
åå men allt kommer bli bra.. det blir alltid det i slutet, det måste bli det.
 
men det finns egentligen inget slut siri, det är det som är grejen. jag har haft sk demoner inom mig hela mitt liv, och kommer ha det i all framtid också
vet liksom inte längre om jag klarar av det
vill verkligen gömma mig
inte från något utan bara från mig själv egentligen
kan man det?
 
men det kommer alltid en tid som är bättre efteråt.. den kan vara jättekort och över snabbt men det finns alltid kvar sen. och man vet att det kommer vara bättre en stund. och det är alltid fint att tänka på under den jobbiga tiden
 
grejen är den att de stunder som håller mitt humör något mer uppåt håller på att förtvina, för min egen del finns de tinget hopp kvar. jag lever inte längre för mig, utan för att jag måste. för att jag måste skydda min syster, för att jag måste visa att jag kan, bevisa att jag klarar det. jag är sån, vill aldrig ge upp även om det är skadligt för mig och det gör ont att inse att det är den kvalitén av mig som kommer bli mitt nederlag. för det kommer en tid då man måste inse att man inte längre klarar av allt. och jag har länge varit i en gråzon, men det var en tid sen som jag insåg att nej, jag borde inte orka mer. borde inte vilja mer. och det är säkert extremt själviskt, alla säger att det är själviskt, men jag struntar fullständigt i det just nu. vill finnas kvar, men ändå inte.
 
förlåt siri att jag hänger ut dig här. men jag vet inte, det kändes nödvändigt. som att jag borde göra det. som att det måste ses. läsas. någon sa det till mig. vet inte vem. 
Upp