Then don't

Har ägnat alldeles för mycket tid åt att fundera på allt som händer inom mig. Jag känner mig bara utmattad och förvirrad. Slut. 



Det är som att det jag säger inte har någon betydelse, för någon annan än mig själv, och det är väl inte hela världen eftersom det är så det är för de flesta. Däremot blir jag förvirrad av att det är så ibland. Gentemot människor som betyder allt för mig. Tänk om jag gjort fel "all this time" och inbillat mig allting. Finns det ett mer effektivt sätt att döda sina känslor och ogiltigförklara dem så let me know. 

tåg

sitter återigen på tåget. är på väg mot karlshamn efter en lyckad tävling igår, känns bra att jag är på väg hem till mitt men jag mår alltid sämst över att lämna stockholm, lämna min familj, lämna de enda som förstår vad som händer. det har helt enkelt varit en tumult helg, känner för att glömma allt jag någonsin vart och bara bli ett med obefintligheten men jag ska inte göra det. ska inte försvinna, kan inte göra det mot min familj, mot mig själv. varför ska jag försvinna liksom? för att underlätta? det försvårar snarare liksom. jag vet inte hur jag ska förklara. känns som att jag säger det rätt ofta nuförtiden och om jag ska vara helt ärlig så är det inte för att jag inte vet, det är snarare så att jag inte orkar förklara, jag orkar inte tänka så långt, orkar inte sätta ord på det. blir för mycket. 
 
 
tack lilla du, jag ska försöka känna så om mig själv också så blir det säkert lite bättre. 
Upp