Looking for freedom.

Sitter i skrivande stund och suktar efter chokladen som min mamma precis gav mig. Är egentligen inte sugen alls, men det blir lätt så att man vill ha något bara för att det finns tillgängligt. Det har varit en fin dag idag, trots att jag sov bort merparten av den. Vaknade till fin utsikt och sol. Tog en dusch och blev sprallig, hoppade runt på gatorna i abrahamsberg, hade träning, stressade till ett event i Kungsträdgården, åkte hem och nu är jag här. Mätt och belåten. På korv stroganoff, inte choklad. Det finns verkligen en massa fint som jag gör på dagarna, och allt blir bara så himla mycket bättre av det fina vädret som Stockholm bjuder på. Önskar att jag var bättre på att ta bilder men eftersom jag ännu inte orkat rensa datorn och min externa hårddisk så finns det liksom ingen mening typ. Eller jo det är klart, men ni förstår kanske. 
 
Så här känner jag för livet just nu, att jag bara ska köra på, göra det som gör mig glad och tänka mindre på allting. Bara vara. Det blir lättare och lättare, men ibland faller ner några steg (fick lite smärre ångest, tillbaka - tillbaks vänta vad använder man, nej jag skriver ner istället fan). 

Det nya året då.

Jag är rätt säker på att jag inte har skrivit om det här på bloggen, så jag gör det nu. Jag har sedan januari inte haft en älskad vän vid min sida. Vi gick skilda vägar han och jag, och utan att gå in på detalj och göra alla inblandade ledsna så har det varit en av anledningarna till att jag inte bloggat så mycket, har inte haft lust, har inte haft ork, har inte vågat. Det har varit jobbigt att anpassa sig tillbaka till det där med att vara självständig, till att inte alltid ha någon att ringa, smsa, gosa med men det har faktiskt gått relativt framåt till större delen av tiden. Ibland finner jag mig själv i en mörk plats i tankarna och då är det ju inte lika roligt att kalla sig själv människa, men med stöttande familj och vänner blir man sakta men säkert hel igen. 
 
 
Jag har sedan årsskiftet lyssnat på överdrivet mycket och bra musik i hopp om att stilla den konstanta värk jag har i bröstet. Jag har haft alldeles för mycket förlamande ångest och huvudvärk på grund av jobbet. Har haft alla möjliga olika åkommor och kanske den knutigaste ryggen som mänskligheten skådat. Jag har blivit utbränd, stressat så mycket att jag kollapsar och gråter. Fått panikattacker i min säng och gått flera nätter utan sömn. 
 
 
Jag har även varit med och gjort mycket positiva saker sedan 2013 blev 2014. Jag har tagit upp kontakten med gamla vänner och glädjer mig åt att det finns vackra människor på denna jord fortfarande. Jag har blivit omhållen, kramad och omhändertagen. Jag har ätit mat, druckit kopiösa mängder kaffe, mmm skånerost, jag har läst min favoritbok om och om igen tills sidorna nästan bläddrar sig själva. Jag har avklarat DM, jag har upplevt cheerleading i dess bästa form nämligen på alla tävlingar. Jag har skrattat tills magen får kramp, tagit fina bilder och skapat minnen med personer som jag vill ha kvar hela livet. Jag har planerat sommaren, jag har drömt, hittat en massa massa bra skolor lite överallt, blivit inspirerad, blivit taggad på livet och allmänt glad. Har fått prata framtid med min pappa, har fått säga till min mamma att hon är det bästa som finns. Jag har varit tacksam, jag har varit elak och dum, jag har älskat, hatat, varit ledsen och glad. Jag har levt. 

I know the feeling is right.

Hej! Har inte skrivit här på så länge, känner mig lite vemodig när jag tänker på bloggen. Jag vill ju skriva om allt, vill skriva om mitt liv men har liksom inte vågat. Vill inte såra någon och vill inte ställa till med mer besvär. Men jag känner ändå att någon gång måste man börja tänka på sig själv, sätta mig i första rummet. Gör ju inte det så ofta så det kanske bli lite mer accepterat, eller så blir det tvärtom att folk ba wtf vad gör du du som alltid är så snäll?! Hehe. Överanalysera är jag bra på, vill ni ha hjälp med det så är det bara att hojta. Ska nog börja skriva mer här ändå och bara skita i vad det kan ha för konsekvenser, orkar inte vara den ansvarstagande personen längre. 
 
Upp