Tillsammans blir allt lite gladare.

Hej på er! Jag ber om ursäkt för att jag inte har bloggat så mycket som jag brukar, det beror på att det är så dålig täckning här (som jag har nämnt tidigare dessutom..). En annan sak som påverkar min uppdatering är det faktum att jag är här med Karl. Vi har inte fått vara ensamma med varandra på ett tag så det är skönt med lite avkoppling tillsammans med honom, därför blir bloggen lite satt åt sidan. Jag hoppas att ni förstår, och att ni inte blir alldeles för ledsna.

Jag och Karl har inte gjort så mycket här nere egentligen, ätit god mat, pratat, kelat och sovit. Idag när det blev lite bättre väder så vågade vi oss ner till stranden vilket var underbart trevligt. Sedan blev det glass och lite inhandling av mat. Vi firar 16 månader idag dessutom, så det har verkligen varit trevligt att inte behöva kontakta omvärlden utan bara vara för oss själva. Det är otroligt underskattat faktiskt! Lite konstigt också kan jag tycka, man blir ju tillsammans med varandra eftersom man uppskattar varandras sällskap men efter den där perioden i början då man inte ser världen på några månader så spenderar man så mycket tid med att försöka integrera andra människor i förhållandet för att skapa någon slags balans. Förstår ni vad jag menar? Man blir liksom så upptagen med att försöka finnas i bådas liv, att den gemensamhet som man faktiskt valde från början hamnar lite i skymundan. I alla fall. Vi har tagit tid åt oss själva och det var välbehövt, var allt jag försökte säga. 

 Karl lagade underbar mat till oss. Vi åt en gudomligt mör oxfilé som hade marinerats i vitlöksmarinad och kryddor, nyplockad skånsk färskpotatis och chilibearneise. Det var så gott, jag vet inte ens hur jag ska förklara det. 

 

Hos Robin.

För en tid sedan, ungefär 3 veckor, var jag på min käre vän Robins landställe och hade det allmänt bra. Vi åt mat, spelade kubb, badade bastu och i havet och skrattade mest hela tiden. Det var verkligen underbart. Jag vet inte om jag har visat några bilder från det men här kommer i alla fall några! 
 
Fina Erik och Mahlet! 
 
 
En vacker solnedgång i skärgården, vad kan vara bättre?
 
 

Åhus, Dag 7.

Planen för dagen var att jag skulle åka hem runt lunchtid, vilket jag verkligen såg fram emot då jag kände att jag behövde en liten paus från den extrema hettan som infunnit sig i Åhus, eller egentligen hela södra Sverige, de senaste veckorna. Den planen rubbades direkt när jag vaknade eftersom mamma kom in och sa att det var dags för att åka till Köpenhamn och gå på Tivoli. Jag kan ju ärligt säga att jag var måttligt entusiastisk till detta faktum, men jag hade ju inget val så det blev bara att packa med mina saker och bege mig. Två timmar senare var vi i Köpenhamn och där var det minsann minst lika varmt som i Åhus. Det låter som att jag är världens mest bortskämda unge som klagar över att få åka till Köpenhamn och Tivoli, men ni måste förstå att jag har blivit riktigt sjuk vid det här laget och det sista man (eller åtminstone jag, jag kan ju inte veta vad andra vill egentligen) vill göra när man mår som ett åskmoln är att spendera en hel dag bland tusentals människor och extrem värme. Det blev i alla fall bättre, jag fick i mig lite tabletter och tog med mig min nässpray. Sen kan faktiskt inget göra mig på så bra humör som berg-och dalbanor och karuseller. Eller jo, Karl men det är en helt annan grej egentligen. Nu sitter jag i alla fall på tåget från Köpenhamn till Stockholm med fötter som värker och ett huvud som dånar, men jag klagar inte - jag är äntligen på väg hem till lite lugn och ro. 
 
Hoppas verkligen att ni har det bra, jag har haft det underbart den här korta perioden i Skåne, men ska som sagt ner till Åhus igen efter helgen. Farmor kommer på besök på söndag, vilket känns både bra och lite jobbigt. Jag och Karl ska försöka bege oss ner på måndagen, så jag får spendera två dagar med farmor åtminstone. Puss! 
Upp