Tillsammans blir allt lite gladare.

Hej på er! Jag ber om ursäkt för att jag inte har bloggat så mycket som jag brukar, det beror på att det är så dålig täckning här (som jag har nämnt tidigare dessutom..). En annan sak som påverkar min uppdatering är det faktum att jag är här med Karl. Vi har inte fått vara ensamma med varandra på ett tag så det är skönt med lite avkoppling tillsammans med honom, därför blir bloggen lite satt åt sidan. Jag hoppas att ni förstår, och att ni inte blir alldeles för ledsna.

Jag och Karl har inte gjort så mycket här nere egentligen, ätit god mat, pratat, kelat och sovit. Idag när det blev lite bättre väder så vågade vi oss ner till stranden vilket var underbart trevligt. Sedan blev det glass och lite inhandling av mat. Vi firar 16 månader idag dessutom, så det har verkligen varit trevligt att inte behöva kontakta omvärlden utan bara vara för oss själva. Det är otroligt underskattat faktiskt! Lite konstigt också kan jag tycka, man blir ju tillsammans med varandra eftersom man uppskattar varandras sällskap men efter den där perioden i början då man inte ser världen på några månader så spenderar man så mycket tid med att försöka integrera andra människor i förhållandet för att skapa någon slags balans. Förstår ni vad jag menar? Man blir liksom så upptagen med att försöka finnas i bådas liv, att den gemensamhet som man faktiskt valde från början hamnar lite i skymundan. I alla fall. Vi har tagit tid åt oss själva och det var välbehövt, var allt jag försökte säga. 

 Karl lagade underbar mat till oss. Vi åt en gudomligt mör oxfilé som hade marinerats i vitlöksmarinad och kryddor, nyplockad skånsk färskpotatis och chilibearneise. Det var så gott, jag vet inte ens hur jag ska förklara det. 

 

Upp