wondering, thinking.
det har varit lite struligt att komma in på blogg.se under eftermiddagen eller kvällen kanske snarare, men det kanske inte märktes eftersom jag hade tidsinställda inlägg hehe. saker som jag gör ibland, jag kan ju liksom inte bara kasta ur en massa grejer helt på en och samma gång, samma dag är okej ju. eller nåt sånt. så jag sitter i alla fall vid datorn igen och gör en massa grejer på alla olika ställen en kan tänka sig. det känns som att jag har blivit knäpp men det blir lätt så när jag gör grejer med fart.
annars då? jag har ju skrivit en masas oklara grejer här och var, så jag tänkte kanske försöka adressera dem eftersom ingen annan kan göra det. obs ingen värdering inkluderad i föregående mening. ;) hursomhaver så sitter jag i nuläget och lyssnar på band of horses och kan inte rå för att hjärnan smiter iväg dit den inte ska. eller vaddå inte - det spelar väl kanske ingen roll. så länge jag inte tänker på det föralltid, fast det gör en ju ändå aldrig, inte sant? Så mycket tjusning, så vasst, så propert, tydligt, eggande, du skriver så fort. men det gör inget. jag har tänkt mycket på sistone är det jag försöker säga. jag har tänkt på att det alltid känns som att det nya året måste inkludera en förändring, och det gör ju oftast det, även om jag inte funderar på det aktivt. jag lovar ju mig själv att jag ska vara jag och det är ett löfte som förändras med tiden, precis som allt annat. mina behov och mina änskemål förändras ju, precis som allt annat, alltså precis som livet. om jag vore en bäck. många bäckar små, ja ni kanske hänger med i svängen.
jag har läst väldigt mycket på sistone, det är väl kanske därför jag har funnit ett nytt slags behov av att avlasta alla mina tankar någonstans. för när jag int skriver i bloggen kan ni definitivt räkna med att det skrivs någon annanstans för tomt är det inte. hehe. men ja, jag har läst, och funderat, och känt. och reflekterat över de känslorna. det känns tryggt att kunna veta vart jag står någonstans, eftersom det annars inte känns som att jag vet vart något annat finns. det brukar vara så, och jag brukar inte låta det hindra mig. det är däremot svårare att låta det vara som det är när det tvingas upp en i ansiktet. fast jag menar ju inte direkt så i och för sig.
egentligen känner jag mig mest besviken på mig själv, vilket jag tror leder elden för skapandet just nu. inte för att jag känner mig mindre besviken när jag gör grejer utan för att det är det enda som låter mig glömma besvikelsen. kanske låter dramatiskt, men sån är jag. let's just embrace it dear. jag är besviken på mig själv för att jag släcker lampan där jag vet att den ska vara tänd, eftersom den då tänder en annan lampa som verkligen ska vara släckt. hänger jag med? Hmm kanske, vi fortsätter helt enkelt. om jag funderar på det lite till så inser jag att besvikelsen ligger på mig eftersom jag hela tiden måste vara så rationell och logisk, så godhjärtad? kan jag verkligen påstå det? klart jag kan. för det är en eftersträvan, resten är bara eget tyckande. så ja, varför försöker jag allt detta när det i särskilda fall strider emot min egen person? hmm. det är där tanken slutar för jag brukar oftast inte orka mer. det blir så mörkt och repetativt då och jag blir ännu mer svart och skrumpen.
det kanske borde vara lättare att fungera eller åtminstone lättare att tänka men ibland är det inte så och det kan vara ganska skönt att glömma bort vad jag heter, vart jag bor, vem jag tänker på, varför jag finns för helt plöstligt finns jag mitt i ett ögonblick där allt är skinande, glittrande, nytt och magiskt.