so.
jag har ju undersökt drömmar nu ett tag. det har minst sagt varit intressant. det kändes som att det var något vettigt jag skulle skriva men jag kan ärligt talat inte komma på vad det var just nu i detta ögonblick. kanske var det för att jag behövde byta musik från youtube till spotify igen, haha åh saker som kan distrahera en. eller mig, saker som kan distrahera mig. jag orkar inte med min telefon. på tal om saker som kan distrahera mig. önskar att jag kunde göra något annat, föra den här konversationen någon annanstans men jag tror inte det är möjligt. det gör mig lite ledsen. hur ska jag göra då, om nu allt ska vara så självklart som jag så lyriskt, så maniskt, tjatar om hur kan jag då inte förstå, inte förmå mig själv till att göra det som nu ska vara så sjukt tydligt. och där äntligen, så har jag landat i den stora frågan som ger mig så mycket ångest att det knappt känns som att jag kan andas. Varför måste jag vara jag?