poetry.
jag nämnde ju igår kanske att jag har hamnat i nån period där jag skapar grejer för snabbt, för mycket, för allt typ. det gör inte mig så mycket faktiskt, om det blir bra eller inte, jag är bara glad att jag gör något, öppnar program, stirrar på bilder, meningslösa filmer osv. det känns som att när jag väl får göra något så ger det med sig, asså det jag har bearbetat på nåt undermedvetet vänster. men det är i alla fall skönt att bara spy ut en massa grejer och sen inte tänka på det mer. jag har därför knåpat ihop en slags film, eller en rörlig moodboard typ. vet inte vad jag ska kallad det egentligen, men det är inte färdigt än, tyvärr - men snart! jag har också märkt att jag måste ha mer spår och lek i mina saker, orkar inte med att försöka skapa nåt som inte är jag längre, det är typ därför det har känts som att det går trögt, att jag inte riktigt hittar lugn och ro, och allt vad det nu kan tänkas vara. det känns i alla fall bra att kunna sätta en pin i en tanke och bara låta den fucking vara där för jag orkar inte mer. därför är svart inte en ledsam färg, den är poetisk eftersom du själv fyller innebörden. välj dina ord älskling, they might not be there for long.
Älskar bilden! Daria är en så himla härlig serie. Gillar meningen "den är poetisk eftersom du själv fyller innebörden". Och vad bra att du kan skapa saker oberoende av om de blir bra eller dåliga, det är fantastiskt med sådan skaparlust.