sthlmeyes

 

nu börjar det bli sent men jag sitter ändå och funderar på allting. jag vet inte om det går bra, eller om det går dåligt, eller om det ens går men det känns i alla fall. någonstans. det kan vara så konstigt ibland att känna mig såhär, även fast jag vet att det kommer en ljusare tid. det känns bara lite hopplöst just nu. måste bara fortsätta framåt. det är därför det känns så underbart att jag gör saker, filmer, teckningar, skisser, låttexter, ljud, illustrationer, mönster, collage. små små bitar av mig, som jag kan titta på och känna att jag är fin, att det jag gör är vackert för att det är en del av mig. så ja varför inte här. varför sitter jag inte alltid här och längtar, brinner, hoppas, funderar och reflekterar. så det kanske inte spelar någon roll att musiken alltid känns likadan, eftersom jag alltid känns likadan. jag gör ju något av det. tror jag. det får mig att känna mig fin.