sthlmeyes

 

just nu orkar jag inte med någonting och det känns ganska frustrerande eftersom jag egentligen aldrig har tid till att inte orka någonting. men det är lugnt, det kommer och går sådär irriterande som med allt liksom. en sak jag har funderat på också är det faktum att det känns som att jag skriver i gåtor här på bloggen, men det kanske är så det går till eller nåt. Jag vill ju liksom dela med mig av det mesta jag kan, eftersom det är så jag fungerar, men det känns samtidigt väldigt läskigt att hela tiden hänga ut mig här och inte veta vad jag skriver om eller om jag ens gör mig förstådd. fast det sista vet jag redan är nästintill omöjligt, jag gör mig inte förstådd, inte för att jag inte vill utan mer för att jag inte kan, jag vet liksom inte riktigt hur jag ska prata med människor på ett sätt så de förstår mig, hmm udda tanke. jag konverserar ofta med mig själv i mina inlägg vilket jag tycker är väldigt kul, det blir så mycket mer spännande att gå tillbaka och läsa igenom inläggen sen i framtiden igen. ja. jag är en sån som brukar läsa igenom allt jag skriver flera gånger - tycker om det helt enkelt. mamma säger att jag lever för mycket i det förflutna, eller nej hon sa det en gång för längesen, hahaha åh - ja där bevisade jag ju att det är sant. lever kanske för mycket i det förflutna, fast samtidigt vill jag ändå ta tillfället i akt och hävda att jag inte gör det. jag tycker om att minnas det som varit, men jag försöker liksom inte gräva i det på samma sätt som jag hade en tendens att göra förut. jag säger väl att jag försöker bli mer av en nu-person - vad nu det innebär. eller egentligen försöker jag typ inte ens något alls, jag är bara men det är som bekant så himla svårt.